Igår när jag var på väg hem från affären med veckans mat så kändes det faktiskt lite jobbigt. Det blev oväntat tungt eftersom det fanns femkilospåsar med potatis från Knåda...jag blev ju glad så klart, för även om den inte är ekologisk så är den i allra högsta grad lokalt odlad :) Men som sagt, det blev tungt. Muttrade (för mig själv inne i huvudet) om att "alla andra" minsan åker bil och handlar och vad är det för mening att jag.... Precis de tankar jag inte vill tänka, jag menar; inte vill jag göra som alla andra och att just jag ska är ju för min egen skull. Så jag började fundera över vad en fattig kvinna i Somalia skulle känna om hon kunde få släpa hem den mängden mat till sin familj...inte skulle hon då klaga över att det var tungt i alla fall!! Då fick jag lite perspektiv på det hela och talade om för mig själv att som bortskämd svensk så har jag ingenting att klaga över. Vilket jag VET men ibland förblindas jag av vardagen och glömmer bort att vara glad över det jag har och att vara tacksamma över att jag kan välja hur jag tar mig till affären, istället för att undra över om jag ska få tag på mat åt mina barn just idag...
Jag vet ju också att det finns många andra som bryr sig och försöker göra något, det är precis det som är vitsen...att många gör lite. Ibland blir man trött bara och det känns som att ingen bryr sig, särskilt tycker jag att det är tråkigt att mina barn är så ointresserade. Men det kanske kommer när de blir lite äldre :)
Ingen kan göra allt men alla kan göra något...
Kommentarer:
1Marie:
skriven
Du vet väl att barna lär sig mer av hur man gör och än vad man säger.
Du får nog vänta lite - kanske till de flyttar hemifrån innan du kommer se hur de väljer att leva. Jag är säker på att de kommer välja ekologiskt framför annat...
skriven
Du vet väl att barna lär sig mer av hur man gör och än vad man säger.
Du får nog vänta lite - kanske till de flyttar hemifrån innan du kommer se hur de väljer att leva. Jag är säker på att de kommer välja ekologiskt framför annat...