"En sån där dag"
"Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall"
Lika bra att strunta i omvärlden och göra som Patrik sa, börja om och leva i en stuga i skogen vid en bäck någonstans. Just idag känns det så, jag vill stänga in mig i min lilla bubbla och inte komma ut. Blä, blä, blä!
Men det vet jag ju, och alla som känner mig det minsta, att det är bara idag. Vanligen finns både energi och vilja. Sen tycker jag att vi måste vägra böja oss, vägra gå med på att rika människor skor sig på andras fattigdom, vägra acceptera att skogar och hav skövlas och jordar utarmas. Men jag fattar inte! Alla vet ju att det är så här! Ändå verkar folk gå omkring som i en dimma och inte bry sig. Det gör mig så frusterad! Hallå! Vakna! Då kan jag börja fundera....är det så att många går omkring och känner sig så som jag gör idag, mest hela tiden? Är det därför de inte vill/orkar/vågar engagera sig? Eller är de bara allmänt lata eller korkade?. Kanske det beror på att vi som vuxit upp här i Sverige de senaste typ 50 åren är så vana att den här förbannade "någon annan" ska göra allting? Nu är det en gång för alla så här: Någon annan finns inte! Gör inte du det så gör ingen annan det heller.
"Vem är jag att visa dem min hals och be dem bita till jag mister andan?"
Björn Afzelius