Extrem eller inte? Beror på vem man frågar...

Har läst en del survivalist-bloggar de senaste dagarna. Folk i min omgivning tycker ibland att jag är extrem men de här människorna ligger flera mil före mig i sitt omställningstänk, eller vad man nu ska kalla det. Till våren blir det lite mer för min del vad gäller självhushållning med införskaffande av höns och att vi ska komma igång ordentligt med odlingen av mat. Men jag kallar mig omställare, survivalisterna nivå tycker jag inte att jag kommer upp till. Har inget lager av mat i källaren utifall det skulle krisa, än så länge.... 

Å andra sidan lever vi i ett samhälle där man ses som extrem för att man har tjock-TV och tar bussen till jobbet. Att vi sen värmer huset med ved, att jag gått ner i arbetstid, att vi bara har en bil, att vi inte åker utomlands och knappt köper nya saker - det gör oss kanske till extrema i "vanliga" människors ögon. Men i mina skulle vi kunna göra så mycket mera....och det gör vi ju - stegvis.

Som sagt resan pågår, vart vi hamnar har jag ingen aning om. Hoppas bara att så många som möjligt hoppar på tåget innan det går.

Kommentera här: