Mer energi eller mindre?
Idag har det pratats vindkraft här i Ovanåker....
Vindkraftsparkers vara eller inte vara....här hos oss, inte hos grannen.....
Men det är inte just vindkraften jag funderar över nu när jag landar hemma efter en hektisk dag.
Det jag funderar på är hur konstig energidebatten egentligen är. Det pratas hela tiden om att vi måste producera mer el, producera, mera, producera, mera, producera, mera.
"Vi måste bygga ut vindkraften"
"Vi kan inte avveckla kärnkraften"
"Vi behöver flera solceller"
Vi ska bygga ut, göra mera, köpa mera, spendera pengar, bygg ut, köp mer!
Tänk om svaret på energibristen ligger i att varva ner? Om svaret är att konsumera mindre, använda mindre energi, spara pengar, lägga ner kärnkraften och strunta i att bygga ut vindkraften? Jag vet inte, jag har inga svar. Jag bara saknar det perspektivet i debatten. I alla debatter. Jag vill inte att hjulen ska snurra fortare, jag vill inte att vi ska ha möjlighet att göra av med mer energi. Jag vill att vi ska ha möjlighet att leva ett liv som skapar utrymme för att andra på vår planet ska kunna få ett drägligt liv. Jag vill leva mitt liv på ett sådant sätt så att det finns en rimlig värld för mina barn och barnbarn att leva i. Hur gör man det?
Och hur mycket energi behöver man egentligen?
Kommentarer:
Även här gick vindkraftdebatten het för ett tag sedan.
Och även jag saknade helheten - hur använder vi energin, hur mycket måste vi producera, kan vi dra ner förbrukningen osv.
Och så tycker jag det är galet att folk här säger nej till vindkraft för att det förstör vår "orörda" natur. Samtidigt bär de kläder från text Kina och struntar fullständigt i hur det påverkart kinesernas natur och liv, bara de själva får köpa billigt. *suck* Ibland blir man verkligen riktigt trött på folk!!!
Petra, du säger "jag vill inte att hjulen ska snurra fortare, jag vill inte att vi ska ha möjlighet att göra av med mer energi" - nej, det vill inte jag heller. Det som är så fruktansvärt tragiskt är att de flesta människor i den rika delen av världen - även lilla Ovanåker räknas dit i allra högsta grad - vägrar att inse - blundar, tittar bort, vägrar läsa, lyssna, fråga, vägrar förstå - att inom en inte alltför lång tidsrymd finns det inte längre något val. D v s när överuttaget av jordens resusurser gjort sitt finns ingen återvändo - då tvingas konsumtionshysterin falna mot de förvånade människornas vilja. Det som gör mig mest förtvivlad och förbannad är att vi dukar av bordet för våra barnbarn och deras barnbarn. Och när de livsnödvändiga tillgångarna tryter blir den tragiska följden fiendskap i stället för vänskap. "Att såga av den gren man sitter på" och "att gräva sin egen grav" är två talesätt som passar utmärkt till vårt levnadssätt här och nu. Jag är inte bara pessimist utan även realist.
skriven
Jag håller med dig, kanske är det bättre att lägga fokus på att använda mindre engeri än att bygga ut. Fast visst känns det bättre med vindkraft än kärnkraftverk