Frostigt...
Så här såg min krasse ut i morse när jag gick för att släppa ut hönsen...
Det frasade under fötterna när jag gick i gräset och tranorna skrek vemodigt, tolkade det som att ja - nu är det höst. Det känns på något vis alltid lite vemodigt med höst, men på samma gång infinner sig ett stort lugn i min själ. Jag gillar årstidsväxlingarna och är tacksam för att vi har dem.