Rapport från hönshuset

 
Kycklingarna mår fint, är söta, äter, växer och piper. Precis som kycklingar ska :)
 
 
 
Första målet med att ha höns har vi uppnått, vi är självförsörjande på ägg. Vi vill också kunna sälja lite ägg till vänner och bekanta så det är bra att flocken växer. Förra kullen (i våras) hade vi ju tur med, tre höns och två tuppar, vi får väl se hur det går den här gången. Gruvar mig rejält inför tuppslaken, även om det känns logiskt att vi ska äta upp dem. Antar att man vänjer sig...
 

Kommentarer:

1 Sanna:

skriven

Åhh så söta dom är! Måste komma och kika på dom någon dag! <3

Svar: De har börjat få små fjädrar nu :)
Petra

2 Birgitta Ohlsson:

skriven

Joodå, det gör man - vänjer sig alltså. Jag har slaktat många "hönsor"- ingick i utbildningen. Även
kalkoner och ankor, men dessa större fjäderfän fick vi bara stå och titta på medan lärarinnan i fjäderfäskötsel, Rigmor Lyckou, demonstrerade slakten av större fjäderfän(60 år sedan!) Men när vi väl kom ut i verkligheten - d v s själva blev lärarinnor - så var det bara att "slakta på" som om vi inte gjort annat. På min första arbetsplats, Benninge lanthushållsskola i Strängnäs, slaktade jag en hel hög med kalkoner utburna en och en av en livrädd vaktmästare som jagat upp de stackars flaxande offren inne i hönshuset och sedan bar ut dem till den nyexaminerade kavata lanthushållslärarinnan (jag) som inför en skara svimfärdiga elever - mest stockholmsbrudar - demonstrerade hur man slaktar fjäderfän enligt kon stens alla regler.
Följande sommar födde jag upp 11 ankor hemma i föräldrahemmet i Torsåker och slaktade, plockade och sålde eller åt själv upp dem. Ankdunen fyllde jag sedan Stures och mina kuddar med och de var underbart sköna att slumra in på många år framöver. Man slaktar inte fjäderfän med simhud mellan tårna (ankor och gäss) på samma sätt som man slaktar fjäderfän utan simhud - men det tar vi en annan gång. På min lanthushållspraktik på Hammersta gård i Gnesta fick jag bara order om att nacka en höna med en yxa på huggkubben när jag ändå gick ner till hönsgården varje morgon för att plocka dagens skörd av ägg. Nå´nstans ligger ett betyg med bl a betyg i Fjäderfäskötsel från Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala från år 1957. Får leta fram det och kolla betyget igen. När jag många decennier senare tjänstgjorde som kocka på Helsingegården några månader då Peter Oscarsson och Gunilla Kindstrand - numera chefredaktör på de fyra hälsingetidningarna - hade en teaterkurs med kineser som lärare, fick jag till en fest ta hand om slakten av några hönor i en grupp blivande läkare/kirurger som verkade lika svimfärdiga som stockholmstjejerna på Benninge 30 år tidigare. Ack ja, så hönsigt det blev det här. Obs! Jag tänker inte slakta flera hönor.

Svar: Tack för berättelsen :) Du kan det mesta du. Vi kanske kunde ta en dag och syra lite grönsaker tillsammans? Jag vet flera som skulle vilja vara med i så fall.
Petra

Kommentera här: