En helt vanlig måndagkväll?

Hade tänkt mig en ganska lugn kväll med lite småpyssel med att plantera ut purjolök och vattna i stora växthuset inför planteringen där. Planera veckans matsedel. Riktigt så blev det inte.
 
Plötsligt hördes ett mörk, mullrande surr. Luften var full av bin.
Så satt de, i klunga, högt uppe i ett träd. Som en klase bin :)
OJ!
Lite halvpanik blev det eftersom vi inte haft någon svärm förr.
Men efter lite funderande kom vi fram till hur vi skulle göra för att fånga in dem.
 
Fram med långa stegen och upp med den mot trädet. 
Först klättrade jag upp men insåg snabbt att jag inte skulle nå.
Jag är mycket stolt över mig själv som vågade klättra upp för den jättelånga stegen som stog mot ett ganska vingligt träd. Högt var det och jag var ganska rädd. Men jag övertygade mig själv om att man måste vara modig om man ska ha bin så jag klättrade upp i alla fall. 
Sen fick Pär klättra upp med vattenslang och håv medan jag väntade med en hink nedanför.
Med betydligt längre armar så nådde han lätt.
Vi fick med de flesta och placerade dem i en kartong medan vi fixade ett nytt boende åt dem.
 
Pär byggde en provisorisk botten och en ram att ställa hela kupan på.
Jag fixade ramar till lådan. Först var jag tvungen att dra åt trådarna för de hade blivit lita slaka när ramarna legat och väntat på att komma till anvädning. Sen smälte jag fast vaxkakor på dem. 
Vi snodde en ram med yngel och en ram med honung från den stora kupan. 
(Det är därifrån vi tror att svärmen kom.)
Vi hade ett extra tak och lådor har vi flera till.
Vi satte in en ram med yngel för att öka schansen att de ska acceptera sin nya kupa.
De lämnar inte gärna levande yngel.
 
Nu till själva finalen.
Vi blötte ner bina i lådan för att de inte skulle flyga iväg. Sen formligen föste vi ner dem i kupan. Och såg till att drottningen var med. De bin som var för motsträviga lät vi vara utanför, vi tror att de känner doften av drottningen och hittar in själva.
Ja, nu är de på plats och förhoppningsvis blir de nöjda och stannar där.
Annars blir det till att jaga svärm igen...
Rätt kul var det, säskilt nu så här i efterhand när vi vet att vi lyckats fånga in dem och fått allt på plats.
 
Det ironiska är att vi igår började fundera på om vi skulle skaffa ett samhälle till. 
Vi diskuterade att det är inte särskilt mycket mera jobb med tre än med två.
Vi har ju avkastning för honungen, den tog slut fort förra året.
Funderade lite på vad vi behövde köpa.
Men inget beslut togs.
Nu gjorde bina det åt oss.
Vi har ett till samhälle bara så där.
Om de nu stannar, vilket jag hoppas.
 
Livet är fullt av överraskningar :)
 

Kommentera här: