Jag har ingen bra, enkel lösning.
Jag har inte de absoluta svaren.
Det jag vet är att vårt samhälle har spårat ur.
Den väg vi färdas efter är en återvändsgränd.
Vi konsumerar ihjäl både oss själva och andra.
Vi sågar av den gren vi sitter på.
Jag vet bara att för våra barns skull måste vi ändra kurs.
För allt levandes skull måste vi hejda vansinnet.
För vår egen skull måste vi våga ta problemen till oss.
Så stanna upp och tänk efterer.
Vad är viktigt i ditt liv?
Vad är det som betyder mest?
Ångesten kommer krypande.
Över klimathot, kemikalievardag, förgiftade jordar och utnyttjade människor.
Bidöd, massutrotning, kalhyggen och pengar.
Jag gör fel och försöker igen.
Jag gör rätt och känner mig glad.
Tvekar och känner mig säker.
Att ta till sig vår tids ödesfrågor är att tillåta sig att känna ångest och skuld.
Vi har mycket att svara för, vi nutidsmänniskor.
Men det finns oskyldiga att kämpa för.
Och det är inte för sent.
Om vi alla tar i och gör allt vi kan, då finns det ännu tid.
Tid för att rädda oss själva och alla de oskyldiga där ute.
Omställningens tid är inne, det är bråttom nu.
När mina barn eller barnbarn frågar mig, vad gjorde du?
Vill jag kunna säga att jag i alla fall försökte.
Jag är noga med mina val i vardagen.
Odlar mat och bin, vilket ger mening och sammanhang.
Försöker leva som jag lär.
Jag gör fel och försöker igen.
Jag gör rätt och känner mig glad.
Tvekar och känner mig säker.
Hopp och förtvivlan.
Glädje och sorg.
Tillsammans kan vi!
