ekotankar

Vi fick i uppgift att skriva om vad som lett fram till vårt intresse för hållbar utveckling.

Jag skrev så här:

Jag har alltid varit naturintresserad, ett intresse som med tiden kombinerats med ett allt starkare miljöintresse. Som barn och tonåring var jag mest inne på djurskydd, var med i Världsnaturfonden och läste Pandatidningen. Sen blev det Naturskyddsföreningen och det var i deras tidning jag läste om klimatförändringarna första gången. Jag tror jag var 14/15 år. Sen fortsatte livet och jag levde i tron att om alla bara åkte mindre bil och handlade miljövänligt så skulle allt ordna sig.  

Efterhand växte insikten om att problemen var större och mer världsomspännande än så. Förutom klimatförändringarna och artutrotning så har vi ju skogsskövling, övergödning, utarmade marker, ökenspridning, svält, förgiftade jordar, sinande resurser, skenande tillväxt, brist på rent vatten och känslan av att pengar tycks vara det viktigaste i världen för så ofantligt många människor. Konsumismen breder ut sig. Hopplöshetens tid var inne.  

Jag är en vetgirig person, vilket är både min räddning och förbannelse. Räddning så till vida att det var mitt sökande efter kunskap som gav mig insikten om att vi inte behöver lösa alla miljöproblem var för sig. De sitter ihop och många lösningar är gemensamma. Förbannelse eftersom det är helt omöjligt att blunda för problemen när jag nu vet om dem.  

Men tack och lov så vände den hopplösa känslan. Även om jag inte kan säga att jag är direkt hoppfull just nu så känns det i alla fall inte nattsvart längre. Mycket tack vare de människor jag träffat genom Omställningsrörelsen. Vi delar samma ångest och känner samma sorg över den situation vi människor skapat i världen. Vi försöker hitta lösningar och andra berättelser, vi gör praktiska saker tillsammans. Vi blir fler som väljer att gå andra vägar, det är det som gör att det känns lite ljusare. 

Praktiska saker jag gör är att jag försöker odla mer och mer mat åt mig och min familj. Förra sommaren startade vi en Tillsammansodling där vi odlade potatis och lök. Vi har höns. Jag flyger inte och tar bilen bara när den verkligen behövs. Just nu har jag ett köpfritt år, det innebär att jag inte ska köpa något alls åt mig själv från juni ifjol till juni i år. Lite har jag fuskat men det har gått ganska bra.  

Jag har sökt den här kursen främst för att jag vill träffa fler människor som har liknande intressen och naturligtvis vill jag lära mig mer, både om odling och djurhållning. Hållbar utveckling är ett svårt begrepp som betyder olika saker för olika människor. Det kommer att bli en intressant resa...