Fick en fråga av en arbetskamrat i veckan som gick... Han funderade över mitt beslut att inte flyga och hur det gör att jag går miste om att resa, se nya platser och så vidare. Jo, så är det naturligtvis. Visst finns det platser jag skulle vilja besöka, vilket jag inte kommer att göra. Han tyckte att jag straffade mig själv. Jag funderade en stund på hans frågeställning och kom fram till följande...
Jag måste leva efter mitt samvete och göra det jag tycker känns rätt för mig. Jag vill inte flyga eftersom det bidrar så mycket till att öka på växthuseffekten. Skulle jag försöka strunta i det och åka ändå så skulle jag bara må dåligt av det och då skulle semestern i alla fall vara förstörd.
Jag tycker inte att jag förlorar något. Jag har lärt mig att uppskatta det lilla och känner mig nöjd med det jag har. För mig räcker det med en tur i skogen eller till en fin trädgård, hälsa på släkt och vänner eller bara sitta i min egen trädgård och titta på hönsen, bina, blommorna eller grönsakerna :) Jag har aldrig fattat den här hetsen att man ska åka hit och dit, det första folk frågar när man börjar jobba efter semestern är om man har varit någonstans.
Jag har ett stort behov av lugn och ro för att få balans i mitt liv.
Jag är inte en sån som längtar bort, jag är en sån som längtar hem.
