Ledsamt...
Ledsamt...
som jag gjorde för några år sen...
....hänger med än.
Biholken
Vi började dagen med honungsslungning...
Vi tog in ett gäng ramar igår som vi slungade i morse innan vi gav oss av mot Iggesund för att fira min pappa.
Som alltid firades födelsedagen i deras mysiga stuga.
Gott fika och pilkastning bjöds det traditionsenligt på.
Clinton uppskattade att plaska i havet, att springa firtt och så den utspilda blåbärspajen :)
Han är en mycket trött hund nu.
Lite bilder från pappas fru Monikas fina trädgård.
På vägen hem stannade vi i Ångersjön och åt mat. Där fanns en liten stuga, jag tror den hette "Glåmastugan", med fint hantverk. Träsnide som Olle Halldin från Rengsjö hade gjort, fina saker, jag köpte en potatissticka som han gjort. Jag har saknat en sådan länge. Så fanns det klänningar där....och vilka klänningar! Jag köpte en. Jättefin. Jag blev aldeles lycklig bara av att titta på alla fantastiska skapelser som fanns där :) Mariettesdesign... Jag rekommenderar verkligen att ni stannar till där om ni har vägarna förbi. Bra mat också, till och med yngste sonen var nöjd och DET mina vänner är helt fantastiskt!
Ikväll har jag gått en stilla promenad med Clinton och så har Pär och jag tagit in några fler honungsramar som ska slungas imorgon.
Nu blir det vila...
Vilken bra dag!
Nu har jag äntligen fått till en etikett till houngsburkarna :)
Jag gillar dem.
Honungsetiketter
För andra gången i år slungade vi honung ikväll.
Tappade även upp på burkar och flaskor.
Nyslungad honung är både vackert och gott.
Nu slungar vi för ful...
Hon har ivrigt väntat på att få en egen dräkt så att hon kan vara med när vi håller på med bina.
Nu har hon den. Intresset är stort :)
Min lilla biodlardott...
Då passar de på. Busarna.
Glad i hågen går jag ut för att mata kycklingarna när jag kommer hem från jobbet.
Och vad hör jag då?
Ett mullrande surr.
Svärm igen....
Efter ett tag satte de sig i alla fall snällt på en väldigt lämplig höjd.
Så jag skramlade fram en låda, tejp och ett halvlitersmått, drog vattenslang.
Tog sen på mig dräkten och sprutade vatten på dem, skopade upp dem och hällde ner dem i kartongen.
Tejpade igen. Smidigt att slippa klättra.
Svärmen är där i lådan nu. Där kan de vänta tills ikväll medan vi funderar över vad vi ska göra med dem.
Men nu har jag sagt åt dem på skarpen att de inte får svärma mera!
Det blir inte mycket honung samlat om de ska lägga all kraft på att dra upp nya drottningar och svärma hela tiden. Inte hjälper vädret precis till heller, vad gäller honungssamlandet...
Första solskenet på h...
I helgen som var har bina verkligen varit busiga!
Det började i lördags.
Jag skulle åka till Trönö och hälsa på släktingar var planen.
Så blev det inte.
Bina svärmade!
Jaha.
När de satt sig, i en gren ovanför uthustaket,.
ett hyfsat lämpligt ställe faktiskt,
tänkte vi att ok - det här tar nog inte så lång tid.
SURR!
En till svärm.
Från den andra kupan.
Suck.
De satta sig i en tall bakom uthuset.
Inte heller alltför besvärligt.
Allt jobb med att
klättra
dra vattenslang
fånga in svärm
ordna nytt boende
fixa ramar
tog hela dagen.
Men jag kom i alla fall iväg på Kägelholmen, där vi skulle sjunga med kören.
På söndagen tänkte jag att nu ska vi väl ändå få ägna dagen åt det vi tänkt göra i helgen.
Istället för att jaga bin.
Som att plantera det sista i växthuset.
Få ner broccolin som börjar se usel ut.
Och så vidare.
Tog en promenad med hunden först.
När jag kom hem var luften full av bin.
Igen.
Men Pär tog hand om det mesta den gången.
Så jag hann med en del annat ändå.
Sen kom Clintons ägare hit och hämtade poolen.
Vi bytte.
De fick poolen och vi fick hunden.
Måste vara mitt livs bästa byte :)
Händelserik helg...
Vilken helg!
Hade tänkt mig en ganska lugn kväll med lite småpyssel med att plantera ut purjolök och vattna i stora växthuset inför planteringen där. Planera veckans matsedel. Riktigt så blev det inte.
Plötsligt hördes ett mörk, mullrande surr. Luften var full av bin.
Så satt de, i klunga, högt uppe i ett träd. Som en klase bin :)
OJ!
Lite halvpanik blev det eftersom vi inte haft någon svärm förr.
Men efter lite funderande kom vi fram till hur vi skulle göra för att fånga in dem.
Fram med långa stegen och upp med den mot trädet.
Först klättrade jag upp men insåg snabbt att jag inte skulle nå.
Jag är mycket stolt över mig själv som vågade klättra upp för den jättelånga stegen som stog mot ett ganska vingligt träd. Högt var det och jag var ganska rädd. Men jag övertygade mig själv om att man måste vara modig om man ska ha bin så jag klättrade upp i alla fall.
Sen fick Pär klättra upp med vattenslang och håv medan jag väntade med en hink nedanför.
Med betydligt längre armar så nådde han lätt.
Vi fick med de flesta och placerade dem i en kartong medan vi fixade ett nytt boende åt dem.
Pär byggde en provisorisk botten och en ram att ställa hela kupan på.
Jag fixade ramar till lådan. Först var jag tvungen att dra åt trådarna för de hade blivit lita slaka när ramarna legat och väntat på att komma till anvädning. Sen smälte jag fast vaxkakor på dem.
Vi snodde en ram med yngel och en ram med honung från den stora kupan.
(Det är därifrån vi tror att svärmen kom.)
Vi hade ett extra tak och lådor har vi flera till.
Vi satte in en ram med yngel för att öka schansen att de ska acceptera sin nya kupa.
De lämnar inte gärna levande yngel.
Nu till själva finalen.
Vi blötte ner bina i lådan för att de inte skulle flyga iväg. Sen formligen föste vi ner dem i kupan. Och såg till att drottningen var med. De bin som var för motsträviga lät vi vara utanför, vi tror att de känner doften av drottningen och hittar in själva.
Ja, nu är de på plats och förhoppningsvis blir de nöjda och stannar där.
Annars blir det till att jaga svärm igen...
Rätt kul var det, säskilt nu så här i efterhand när vi vet att vi lyckats fånga in dem och fått allt på plats.
Det ironiska är att vi igår började fundera på om vi skulle skaffa ett samhälle till.
Vi diskuterade att det är inte särskilt mycket mera jobb med tre än med två.
Vi har ju avkastning för honungen, den tog slut fort förra året.
Funderade lite på vad vi behövde köpa.
Men inget beslut togs.
Nu gjorde bina det åt oss.
Vi har ett till samhälle bara så där.
Om de nu stannar, vilket jag hoppas.
Livet är fullt av överraskningar :)
En helt vanlig måndag...
Vi har skördat honung för första gången.
Pär gjorde i ordning ett "honungsrum" nere i källaren.
Först ska ramarna täckas av.
Vi köpte en gammal slunga av en vän. Den fungerar fint.
Av samma vän fick vi även silar och lite andra tillbehör. Det tackar vi för.
Nu börjar det :)
Massor av honung blir det.
Nyslungad honung på burk :)
Slunga honung
Idag var det dags att titta till bina igen.
Pär höll i kameran medan jag kollade :)
Härligt måna bin...
...och mycket honung :)
Bikupe-koll
Eftersom jag inte kan gräva själv just nu så lejer jag mellansonen till sådana jobb. Det blir lite dyrt men kan man inte så kan man inte. Här håller han på och gräver rundlar i det som en gång i framtiden ska bli en äng.
Vi började med att mäta ut ringen så att den blev ungefär en kvadratmeter. Till det använde vi två pinnar med ett snöre mellan, vi satte ner en pinne i gräsmattan och drog runt med den andra så pass att det syntes var han skulle gräva. Bort med grässvålen så att en massa näring och gräsrötter försvinner så är det större chans att ängsväxterna trivs och mår bra.
Gräva, gräva, gräva...
Fylla på med sand.
Sen är det bara det roliga jobbet kvar, att så ängsväxter. Jag har en hel massa, både insamlade och köpta :) Just nu regnar det och det är ju bra så är det fuktigt i jorden sen när jag ska så...
Jag gör det här av tre anledningar:
1. för att gynna den biologiska mångfalden.
2. för att mina bin, humlorna och fjärilarna samt andra insekter ska få mera mat.
3. för att en äng är mycket finare än en gräsmatta.
Som en bonus slipper vi klippa gräset :)
Äng i blivande
Nu har alla "kycklingarna" börjat värpa - så nu har vi, officiellt, inga kycklinar mer. Bara höns och tuppar. Här om dagen fick vi tre små bruna ägg :) Tyvärr har de stora hönsen bestämt sig för att ta en paus precis nu, så vi får ändå inte mer än vad vi gör av med själva. Men dock, att vara självförsörjande på ägg är ju inte så illa...
Idag har jag matat bina igen, troligen för sista gången i år. Det skulle ju bli rätt varmt de närmaste dagarna så då äter de nog mera. De hade i alla fall ätit upp allting sen sist, även de i den "ilskna" kupan. Så nu vågar jag hoppas att de överlever vintern :)
Vi äter egenodlad potatis och fisk (som vi fått av en kompis, som hon och hennes man fiskat upp i Bergviken) till middag. Sån fisk har jag bestämt mig för att äta, alltså "hemmafångad" eller hur man nu ska uttrycka det. Gott blev det också :)
Skörden av gråärt blev minimal i år men jag har i alla fall några att så nästa år. Vitlök har jag inte satt än så det börjar bli hög tid! Det blev riktigt bra vitlöksskörd faktiskt, trots att jag tyckte att jag var väldigt sen att sätta dem höstas också. Får jag bara ner dem snart så funkar det nog den här gången också...
Lite surr
Jaha, det blev inget nytt jobb. I alla fall inte den här gången. Lite tråkigt förstås men får väl tänka på att jag slipper längre resväg och att det säkert dyker upp nya möjligheter.
Arbete med min biodling stog på schemat idag, min lilla bisyssla ;)
Idag har jag matat bin :) Gjorde sockerlösning på 5 kg socker och 5 liter vatten, en till varje kupa. Sen var det på med utrustningen och fixa. Kändes som att jag hade kunnat göra det utan utrustning också, eftersom bina var så lugna idag...
Här ser ni foderlådan där sockerlösningen (som finns i hinken) ska hällas. Den ställde jag sen på kupan, under taket - den är konstruerad så att bina kommer åt sockret innifrån kupan så att ingen annan liten skurk ska kunna ta det :)
Det färdiga resultatet. Foderlådan syns nästan inte, den skymtas bara där under taket.
Allt skräp ni ser i bakgrunden är sånt som Pär har städat ihop efter de som bott här förut, det ska köras till återvinningsstationen vid tillfälle....