Ledsamt...
Sorg i bigården
Idag när jag följde barnen till skolan gick vi, som vanligt, förbi det stora körsbärsträdet. Det som var speciellt idag var att jag kom att tänka på att snart kommer det vara fullt av blommor och brummande humlor. För det är så. Snart vaknar de. Mina älsklingar :)
Den här bilden tog jag ifjol, när jag stod där och beundrade dem och min dotter log lite överseende åt mig och sa: - Du och dina humlor!
Jag gillar verkligen bina som bor i våra bikupor, det är alltid lika nervöst innan vi vet om de överlevt vintern eller inte. Jag uppskattar att se och höra dem surra runt och besöka blommor i vår trädgård. Men jag ÄLSKAR humlor. De fyller mig med lugn och lycka.
Varje vår blir jag lika glad av att se dem igen och vaje vår, sommar och höst planterar jag fler blommor som ska ge dem mat så att ännu fler kan bo nära mig. Jag hoppas att alla människor har något djur, en blomma eller en insekt som ger dem samma känsla. För den kan inte beskrivas med ord, den måste upplevas.
För den som inte vill hålla på och plantera blommor hela tiden så funkar det minst lika bra att låta vilda växter få plats.
I Sverige finns ungefär 40 olika humlearter och snart vaknar de :)
Snart vaknar de!
I helgen så pratade Tomas och Pär om den robot jag gjorde åt Saga förut och Tomas sa att han ville ha en blå. Jag har länge haft en halvfärdig robot liggande. En grön. Av deras prat blev jag inspirerad och gjorde klart den. Med våren i antågande passar det bra med en blommig robot.
Medan jag gjorde klart den så fick jag en idé till en annan sorts robot. Den håller jag på med nu, sen ska jag göra en som liknar den här (samma färg fast blå) åt Tomas :)
Grundmönstret till den här finns i "Välkommen till virkligheten" av Annika Messing.
Flowerbot
Måndag...
Idag har jag och yngste sonen varit till Bollnäs en sväng. Han skulle hämta medicin och jag skulle på Helins. Jag köpte en bok som jag och tjejerna ska läsa på påsklovet. "Odjuret vaknar"av Ola Lindholm. Sedan var vi till äldste sonen och hans sambo och hälsade på innan vi åkte hem.
I helgen blev vi (läs Pär) tvungna att slakta en höna. När vi tittade ut så stod hon i hönsgården och såg allmänt eländig ut. Hängig. Ni som har någon erfarenhet av höns vet hur eländiga de kan se ut. När sen Pär lite senare gick och tittade till henne låg hon på sidan i hönshuset. Så då var det lika bra att göra processen kort. Ledsamt. Typiskt också att det var en av de yngsta hönorna, Maranhöna.
Vi har fått en hel del nysnö på senaste tiden. Mycket vackert ute när det ligger snö på alla grenar och tyst blir det. Härligt tycker jag. Men för Clinton har det varit lite besvärligt. När temperaturen ligger runt nollan och det snöar så fastnar snön i hans päls, vilket resulterar i att han förvandlas till en vandrande snöboll. När vi kommer in måste jag duscha av honom all snö och det uppskattar han inte alls. Det är ingen idé att tänka sig att klippa honom så att det inte ska fastna, det fastnar verkligen överallt. Hela benen och under magen. Jag kan ju inte raka honom, då fryser han ju istället. Vi får stå ut de få dagar det rör sig om.
Annars har vi flyttat om möbler och prylar här hemma. Massor kvar men vi har i alla fall börjat. Och jag har nästan målat kvar all pärlspont till toaletten. Snart drar vår stora ombyggnad igång. När vi ska förvandla vårt stora hus till tre lägenheter och en affär. Spännande...
Jag har sått ärtor på fönsterbrädan. Tänkte att vi skulle få äta lite ärtskott snart. Det är så himla gott! Och det är roligt att få odla lite ätbart fast det är mitt i vintern. Har dessutom skrivit en lista på förer som jag ska beställa från Runåbergs, Svedjerova bland annat.
Imorgon är det stickcafé :)
Lite ditt och datt
Nu är det den tiden igen....
Längtan till vår och små, små plantor som kikar upp inomhus.
Lugnet jag får när det spirar.
Basilika, Oregano, Kronärtskocka, Aubergine och Tiny Tim.
Olika sorters chili.
Ute fortfarande vinter.
Men hönsen anar våren de också.
Är ute mer och skrockar nöjt.
Likgiltigheten är vår största fiende.
Känn lyckan, sorgen, glädjen och allt.
Våga svara an när jorden ropar.
Idag känner jag livet i mig...