Resiliens

Jag har insett att jag ibland använder ord som för mig har en självklar innebörd. Så självklar att det blir svårt att förklara dem. Tänkte ta ett sådant här, ett ord som ger lugn i själen :)
 
RESILIENS
 
Förmåga att motstå förändringar, förmåga att återhämta sig.
Begreppet innefattar alltså både ett systems förmåga att hantera stress eller förändring och hur bra/fort systemet kan återuppbygga funktioner efteråt. Det kan användas på ekosystem och mänskliga samhällen, eller egentligen på vilken typ av system som helst.
 
Om vi tänker in resiliens i våra liv får vi med att vi måste förvänta oss överraskningar framöver plus att vi får in en vilja att förstärka vår förmåga att anpassa oss till framtida förändringar.
 
Vad kan jag göra/har jag gjort för att bli mitt liv ska bli mer resilient?
  • Jag har skaffat höns och odlar ätbart. Mat är viktigt.
  • Betalar av så mycket jag kan på huslånet. Ifall inkomsten skulle bli mindre.
  • Värmer mitt hus med ved. I nödfall kan man såga ner träden på tomten.
  • Försöker klara mig på mindre, istället för att önska mig mer.
Finns säkert hundra andra saker att göra. Det här är vad jag kom på just nu. Men håll med om att det finns någon sorts trygghet i det här ordet. Resiliens...
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Visst klingar det fint; resiliens.

Det botar ångest ganska bra, den där ångesten man lätt får när man tänker på de problem vår civilisation brottas med. För själen är det helt fantastiskt när man tar ett steg närmare resiliens. Jag fastnar ofta framför skärmen och suger in alla fina initiativ om stadsodling, off grid living, återbruk och odling... Drömmer.

Men, så ibland slås jag av den krassa verkligheten. Jag påminner mig själv, eller kanske straffar mig, med att tänka på hur sårbar jag gjort mig. Studielån, bostadslån... När de mörka tankarna tar över inser jag att det spelar egentligen ingen roll hur många potatisar jag får in i källaren, eller hur kåken värms upp. Slutar pengarna rulla in i en jämn, fin ström är jag lika körd som vilken svensson som helst.
Jag har ingen glädje av en fantastisk omställningsträdgård om banken tar tillbaks huset för att vi inte kan betala lånen...

Den som är satt i skuld är icke fri, eller omställd, eller resilient. Ensam är inte stark.

Usch, vilka mörka tankar. Att sitta ensam och fundera är nog inte bra för själen.

Svar: Nej, ensam är aldrig bra. Men du har helt rätt, visst kan det kännas hopplöst ibland. De flesta av oss sitter fast i systemet med lån långt över skorstenen. Även vi. Jag tänker att det faktum att vi har mat i källaren gör att vi kan klara oss på mindre pengar än om vi inte har det. Så små fasta utgifter som möjligt gör att det är lättare att möta minskat pengaflöde. Vi försöker förbereda oss, sen om det räcker är en annan fråga. Det gå alltid att göra mer. Viktigast är väl ändå att inte förlora hoppet. Tillsammans är vi starkare. Vi kan hjälpa varandra och dela med oss av tankar och kunskap. Små steg mot en mer resilient tillvaro är ändå en början :)
Petra

Kommentera här: