Att straffa sig själv?
Fick en fråga av en arbetskamrat i veckan som gick... Han funderade över mitt beslut att inte flyga och hur det gör att jag går miste om att resa, se nya platser och så vidare. Jo, så är det naturligtvis. Visst finns det platser jag skulle vilja besöka, vilket jag inte kommer att göra. Han tyckte att jag straffade mig själv. Jag funderade en stund på hans frågeställning och kom fram till följande...
Jag måste leva efter mitt samvete och göra det jag tycker känns rätt för mig. Jag vill inte flyga eftersom det bidrar så mycket till att öka på växthuseffekten. Skulle jag försöka strunta i det och åka ändå så skulle jag bara må dåligt av det och då skulle semestern i alla fall vara förstörd.
Jag tycker inte att jag förlorar något. Jag har lärt mig att uppskatta det lilla och känner mig nöjd med det jag har. För mig räcker det med en tur i skogen eller till en fin trädgård, hälsa på släkt och vänner eller bara sitta i min egen trädgård och titta på hönsen, bina, blommorna eller grönsakerna :) Jag har aldrig fattat den här hetsen att man ska åka hit och dit, det första folk frågar när man börjar jobba efter semestern är om man har varit någonstans.
Jag har ett stort behov av lugn och ro för att få balans i mitt liv.
Jag är inte en sån som längtar bort, jag är en sån som längtar hem.
skriven
Jag är oxå hemmagris men inte pga miljöansvar utan för att jag trivs bäst där. Känner inte miljöansvar så stark som du så jag skulle inte må dåligt av att resa bort.
Men jag har inte rest många gånger med flyg heller utan 2 ggr i mitt 52-åriga liv - oj, jag ljög, jag reste med flyg till Gotland en gång med jobbet... Men utomlands för semester har jag flugit 2 ggr.
Älskade att vara på plats, känna lukter, se naturen och insupa livsstilen på en semesterort och i en storstad. Med natur menar jag palmträd, parker och hur husen låg och såg ut.... landskapsbilden liksom. Se det jag sett på bilder med egna ögon... helt annorlunda ibland.
Det är just detta med lukter, livsstilar, natur och det som är annorlunda motför Sverige som jag vill se på plats å inte se på bilder - utan uppleva själv.
Men så har vi det här med ekonomin som håller mig tillbaka och språket förstås - jag som inte vill prata engelska.
Människor är olika - du vill vara hemma för att du vill vara hemma och för att du känner starkt miljöansvar medan andra vill upptäcka och se världen och jag tycker inte att nåt är fel. Utan fel blir det bara om man tvingar på en annan sin syn och förstör nöjet för den andra.
Miljöansvar tar nog alla men på olika nivåer. Jag känner bara dig, Petra, som är så otroligt miljöansvarig. Några avsteg ibland men väldigt få i mina ögon. Känner igen en del i mig själv just efter att jag läst Miljövetenskap men det har nästan försvunnit ur mig nu.... kvar är bara sopsorteringen och uppvärmningen av huset och medvetenheten om att inte täcka elementen med nåt och helst fälla ner persiennerna på natten för att behålla värmen inomhus längre. Åsså har vi önskan att komma bort från plastsaker i mitt hem.... på väg men inte där än.
Res om du vill annars stannar du hemma :)