1 Läs mer >>
Saldo från föregående vecka +13
 
Köpte ett par leggins och ett par strumpor + 2
 
Nytt saldo +15

IN/UT v39

1 Läs mer >>
Jag har planterat lite vårlökar. För en gångs skull i skaplig tid, annars brukar jag vara sent ute och inte få ner dem förrän strax innan den första snön...
 
 
Bredvid vår lilla stig som vi använder dagligen planterade jag Vintergäck.
 
 
Runt vinbärsbusken har jag satt krokusar.
 
 
Snödroppar blev det här.
 
Sen har jag satt Scilla och Krokus lite här och där. Saga var med och satte ner några krokuslökar också. Till våren kommer jag inte komma ihåg var så det kommer att bli spännande :)
 

Inför våren

0 Läs mer >>
Saldo från föregående vecka +16
 
Sålde tre saker på loppisen -3
 
Nytt saldo +13

IN/UT v38

0 Läs mer >>
 
De har växt bra, är fina och ger bra skörd.
 
 
Här om dagen skördade jag en del av denna Gråärt.
 
 
 
Ska prova göra falafel av dem :) Jag har även lagt undan till utsäde, tog de finaste baljorna till det.
 
Passade även på att skörda mera bondbönor.
 
 
 
 

Skördetid

0 Läs mer >>
Att vara i skogen och komma till ett kalhygge är riktigt otäckt tycker jag. Förödelsen skapar ångest och jag får ont i magen. Det känns som att ett mord är begånget. Körskador och förlorad biologisk mångfald...
 
 
Naturskyddsföreningen tar upp detta i en kampanj just nu. I en notis i senaste numret av Sveriges Natur står det så här:
 
"Sverige ser inte längre ut som du tror. Det beror på att svenks skogspolitik inte fungerar som den ska. I ren fakta är det så här: sedan 50-talet har 60 procent av de svenska skogarna kalhuggits. Fler än 850 växt- och djurarter i skogen är hotade. Mindre än 4 procent av den produktiva skogen har ett formellt skydd. Att förstöra livsmiljöer för arter genom skogsbruk kan ske utan straff. Det är få av oss som vet hur det ser ut i de stora skogarna eftersom så få av oss bor nära dem. Därför har vi gjort en ny kortfilm. För att fler ska kunna förstå. Allting står inte väl till i skogen. Här kan du se filmen, dela gärna."
 
 
 
 
 
 

Ångestskapande kal...

2 Läs mer >>
 
Såg det här när jag var på väg hem från bussen.
Någon har sått blommor här på en allmän yta.
Helt underbart!
 

Gerillaodling i Ed...

1 Läs mer >>
Jag vet att folk har svårt att förstå min sjukdom. Det är inte så konstigt för det har jag också trots att jag lever med den. Det syns inte att jag är sjuk och jag försöker att fokusera på det som jag faktiskt kan och på att det blir bättre, även om det går väldigt sakta. Men att människor i min närhet ifrågasätter att jag överhuvudtaget är sjuk gör mig både ledsen och arg. Eller mest arg förresten. 
 
Här på bloggen brukar jag inte skriva om att jag är sjuk. Jag vill hellre berätta om vad jag gjort och sånt jag funderar på än att tjata om hur mycket jag vilar eller hur ont jag har, eller hur länge jag fick övertala mig själv innan jag kom mig för med att göra mina övningar just idag. Men nu tänker jag ändå försöka beskriva hur det är att leva mitt liv som det ser ut just nu.
 
Vi börjar med att definiera några begrepp. Detta eftersom min sambo brukar gräla på mig: -Bra är det väl inte! Det har han i och för sig rätt i. Jag har alltid ont men i varierande grad. Jag har alltid som ett tryck över nacke och axlar och mer eller mindre ont i höfterna. Jag blir lätt sopslut men hur fort skiftar från dag till dag precis som hur lång tid jag behöver för att återhämta mig. Jag måste ligga ner och vila, oftast två gånger per dag och absolut minst en halvtimme åt gången - ibland flera och någon enstaka sällsynt gång räcker det med en gång. Mycket beror det på vad jag gjort dagen innan.
 
Här följer alltså en liten "ordlista".
  
Jag säger: Idag är det bra.
Det betyder: Just nu har jag bara lite ont.
 
Jag säger: Jo då, det är hyfsat.
Det betyder: Ganska ont i höften och nacken, lederna känns svullna och ömma.
 
Jag säger: Idag är det inte så kul.
Det betyder: Skitont i höfterna. Spänning och värk i nacken och axlarna, någon led gör riktigt ont.
 
Jag säger: Igår var jag jättedålig.
Det betyder: Igår för att du inte träffar mig när det är som värst. Då ligger jag ner och försöker stå ut med smärtan - i nacken/axlarna och huvudet, smärtan i övriga kroppen märker jag nästan inte för att den första smärtan tar liksom över. Pär masserar mig och jag vilar, det går nästan inte att finnas.
 
Det enda som egentligen hjälper är att vila. Smärtstillande tabletter har ingen effekt. Jag kan ta alvedon ibland för att det hjälper mig att slappna av och somna när det är som värst. Medicinska plåster kan hjälpa. Det är inte bara så att jag får ont de gånger jag "gjort för mycket", jag får svårt att sova också. Låter motsägelsefullt men om jag inte vilar tillräckligt under dagen så kan jag inte sova på natten. Gör jag inte mina övningar (som jag fått av sjukgymnasten) varje dag, eller i alla fall minst varannan så får jag mera ont och blir mera utmattad.
 
Det här med att jag blir så slut tycker jag är svårt att förklara. Jag kan inte säga att jag blir trött och vill sova för det är inte riktigt så. Jag blir totalt utmattad, som jag kan tänka mig att man som frisk skulle bli av att springa ett maratonlopp helt otränad. I början när jag var sjukskriven kunde det räcka med att plocka ur diskmaskinen för att jag skulle bli helt färdig. Nu klarar jag tack och lov oftast mer än så men dagsformen varierar kraftigt. 
Vad som är "för mycket"? Vissa dagar kan det vara att hänga en maskin tvätt, andra dagar går det bra att hänga tre. Jag kan inte göra samma sak under en längre tid, kanske en timme åt gången, sen måste jag göra något annat som inte belastar på samma sätt. 
 
Vissa saker gör jag trots att jag vet att jag kommer att bli jättedålig av det. Att hålla på med bina är ett sånt exempel. När vi pysslar med kuporna är det Pär som gör de tunga lyften, jag flyttar ramar och kollar. Det tar kanske en halvtimme. Sist vilade jag i två timmar efteråt men blev ändå jättedålig på kvällen och var sopslut nästa dag. Jag kan inte avstå från allt, den är sjukdomen sätter upp tillräckligt med gränser i mitt liv ändå. Ibland får det helt enkelt vara värt det. Att gå ut i skogen och plocka bär är likadant men det gör jag också ändå för att jag tycker att det är så kul. 
 
Mitt första mål när jag blev sjukskriven var att kunna må hyfsat, kanske till och med bra. Jag är väl inte riktigt ända framme än, men så länge jag sköter mig och vardagen inte kräver för mycket av mig så fungerar det i alla fall. Mitt nästa mål är att kunna jobba halvtid och ändå må hyfsat/bra. På sikt kanske jag kan jobba heltid men så långt vill jag inte tänka än. Jag försöker vara här och just nu. Jag försöker tänka på hur det har varit och att det faktiskt är mycket bättre nu, mycket kanske tack vare att jag lärt mig hur jag ska göra för att kroppen ska fungera. Nu ska jag försöka trappa upp träningen så att jag kan orka mera. Förhoppningsvis ska det gå utan att jag får mera ont.
 
Jag vet inte om det här kan öka förståelsen för hur det är men det kändes i alla fall bra att skriva det. Och så här är det: Jag kan göra det mesta men inte länge och jag måste vila ofta. Jag måste göra mina övningar och vara noga med hur jag planerar mina dagar. Nu när jag är på jobbet två timmar tisdag och torsdag kan jag inte förvänta mig att jag ska kunna göra särskilt mycket mer än att hämta barnen och fixa nåt att äta åt dem under de dagarna. Jag har ingen diagnos men min läkare tror att jag kan bli frisk. Hon poängterar ofta för mig att det kommer att ta lång tid. Jag försöker göra mitt bästa för att bli frisk och orkar inte alltid prata om hur ont jag har eller hur slut jag är. Det finns underbara stunder någon kvart här och där när jag faktiskt inte har ont alls och känner mig aldeles frisk. Dem tar jag vara på och njuter av ögonblicket.

Att leva mitt liv

0 Läs mer >>
Ingående saldo +19  
Sålde en grej på loppisen. -1  
Sålde bilen! -1  
Gav bort en blomma till mamma. -1  
Veckans saldo -3  
Nytt totalt saldo +16

IN/UT v 37

1 Läs mer >>
Vi har skördat honung för första gången.
Pär gjorde i ordning ett "honungsrum" nere i källaren.
 
Först ska ramarna täckas av.
 
Vi köpte en gammal slunga av en vän. Den fungerar fint.
 
Av samma vän fick vi även silar och lite andra tillbehör. Det tackar vi för.
 
Nu börjar det :)
 
Massor av honung blir det.
 
Nyslungad honung på burk :)
 
 
 
 
 

Slunga honung

0 Läs mer >>
Kokade saft av blandade vinbär
 
 
Den blev jättegod. Inte för söt, lite syrlig.
 
Skördat kålrötter
 
 
Kålrötterna som växt brredvid dill hade mycket färre angrepp av de där eländiga små larverna än de som vuxit i en egen pallkrage. Så i fortsättningen tänker jag odla dill tillsammans med kålrot. Vi äter inte så mycket dill men det hjälper, dessutom är dill så fint :)
 
Skördat bondbönor
 
 
 
Två olika sorter. Jag har kokat och fryst in så vi kan göra bönbiffar till vintern. Har en hel del kvar att skörda.
 


Har även fixat med honungen men det kommer det mer om i ett eget inlägg.
 
Idag har vi haft kalas för Saga som fyller 7 år.
 
 
 Tro nu för all del inte att jag gjort allt det här idag, för idag har vi bara kalasat :)
 

Lite uppdatering a...

1 Läs mer >>
I senaste numret av Sveriges Natur (4.13) skriver chefredaktören Carl-Axel Fall om maten vi äter. Mycket klokt. Han skriver lite om hur lätt det är som miljönörd (mitt ordval) att bli en middagsförstörare med sitt snack om hur maten är producerad och om vad den innehåller. Dyrare ekomat ja, men att välja mindre kött minskar skillnaden ekonomiskt och gynnar miljön. 
 
"Dessutom kan man undra varför man alltid ska presssa matkostnaden? De flesta av oss har råd att lägga lite mer på kvalitet. Vi har fått råd med mycket annat, men att i varje läge snåla på något så viktigt som maten borde inte vara en naturlag."
 
Det här är något jag ofta funderar över. Notera här att det följande är mina privata åsiker. Jag pratar ofta mat med vänner ock kollegor, vissa av dem är då av åsikten att de "inte har råd" att köpa ekologiskt mat. Samtidigt som jag vet att den här personen köper massor av märkeskläder. Nästa person röker ett paket cigaretter per dag och nästa åker utomlands två gånger per år. I de fallen handlar det inte om pengar, det handlar om prioriteringar. Det är en helt annan sak med de som fakitskt inte har råd, många av dem bland mina vänner väljer ändå att i alla fall köpa någon vara ekologisk i den mån det går ekonomiskt. Jag vet själv hur det är att vara så pank att det inte går. Men mjölk, bananer och kaffe har jag alltid försökt köpa ekologiskt. Det skiljer inte så mycket i pris på mjölken, bananerna och kaffet är en solidarisk fråga för mig snarare än en ekologisk. Jag vill inte att andra människor ska bli sjuka och dö för att jag ska få äta en billig banan.
 
Nu kan man tycka att "Vad jag köper är väl min ensak", "Jag äter väl vad jag vill". Och så kan det ju tyckas, man gör som man vill så länge man inte skadar någon annan. Den principen står även jag för. Men grejen är ju att man genom sina val i mataffären faktiskt väljer att skada andra människor (likväl som djur och natur). Borde det då vara ett fritt val? Borde det ens vara lagligt att sälja besprutade vindruvor, bananer eller kaffe? När vi VET att arbetarna på plantagen blir förgiftade? 
 
Det borde dessutom inte vara en klassfråga om man har råd att äta giftfri mat eller inte. Att ha tillgång till giftfri mat och en sund arbetsmiljö borde vara en mänsklig rättighet. Det kanske det redan är förresten...

Frågorna på tallriken

1 Läs mer >>
Inga händelser på IN/UT-fronten under v 35. Alltså fortsatt +28.
 
Under v 36 har jag köpt ett par skor, som tillsammans med garn väl borde anses som en av mina större laster vad gäller halvt onödiga inköp, även om de här var en sort som jag velat köpa länge och som kommer att användas under många år framöver. +1
 
Köpte en liten korg på loppisen. +1
 
Sålde 11 saker på loppisen. -11
 
Nytt saldo +19.
 
 

IN/UT v 35 och 36