I boken "När vinden vänder" skriver Bengt Bodin bland annat detta:
"Det är ett signum för nuvarande verklighetsuppfattning att man i grundskoleutbildningen tonar ner naturkunskap och hantverkskunskap och ingorerar odlingskunskap som kan förutses ha en särskilt viktig roll i ett lågenergisamhälle. Att i skolutbildningen anpassa elevernas tänkande, känslor och handlande till att överensstämma med kraven i en livsstil som inte kan upprätthållas är djupt orättfärdigt. Ett lågenergisamhälle har andra livsvärdekomponenter och annat kompetensbehov än ett högeenergisamhälle. Ser man på politisk nivå inget hinder för ett globalt högenergisamhälle är vi alla att beklaga.
Det är nu angeläget att öka utbudet av utbildning som ger praktisk och teoretisk kompetens i hushållning, hantverk, odling, djurhållning, skogsskötsel, landskapsvård, lagring och beredning av livsmedel, samverkansformer, mm. Behovet av sådan kunskap är stort inte bara på landsbygden utan även i städer och samhällen. Förutom att succesivt frigöra människor från beroende av försörjningsstrukturer som inte är långsiktigt pålitliga bidrar de till förståelse för natursystemets funktioner och begränsningar."
Det här är något jag funderat en hel del över. Jag ställer mig ofta frågan om det våra barn får lära sig i skolan verkligen är relevant. Så klart lär de sig en massa värdefulla saker men det saknas viktig kunskap om framförallt matproduktion. Vi har kommit så långt från verkligheten att tillgången på mat anses som en självklarhet, inte många reflekterar över hur sårbart vårt livsmedelssystem är. Barn som upplever det meningslöst att gå till skolan (det händer något i mellanstadiet) har de verkligen fel? Kan det vara så att delar av det de får lära sig är onödigt? Varför har vi inte praktisk odling och djurhållning på schemat i grundskolan? De vore ett fantastiskt tillskott till skolköket, egenodlad mat - istället för importerad. Dessutom skulle barnen då verkligen lära sig matens värde, en insikt de felsta vuxna i vårt land sorgligt nog saknar...
Jag kommer att skriva mer om den här boken. Förutom vissa tillkrånglade partier med lite väl vetenskapliga formuleringar, levererar den skarpa sanningar med ett visst mått av ironi - vilket jag gillar.
