Att svära i kyrkan
En givande bok.
Ett helt gäng kloka människor har skrivit om det orimliga i evig tillväxt.
Boo Östberg/Fredrik Sjöberg i kapitlet "Alla har rätt till ett häftigt kök - kommunen batalar" skriver:
"Det är naivt att tro att politikerna ska fixa omställningen till ett hållbart samhälle. Utan att medborgarna tar sitt ansvar går det inte. Det är ju summan av varje enskild medborgares val och livsstil som avgör hur de gemensamma resurserna används."
Det är ju det jag sagt hela tiden! Vi måste själva ta ansvar över vad vi gör med våra liv. Ansvar gentemot oss själva, varandra och resten av jorden. Genom våra egna val styr vi samhällsutvecklingen.
"Framtiden är överlovad - och överbelånad" Anders Wijkman:
"En fråga som jag sedan många år ställer mig är varför de allra flesta beslutsfattare inom politik och näringsliv så självklart ger ekonomena tolkningsföreträde framför natutvetarna. Särskilt som ekonomernas prognoser så ofta slår fel. Finanskrisen 2008 är bara ett exempel i raden."
Har ofta ställt mig samma fråga.
Han fortsätter: "Svaret på frågan är rimligen att allt annat än konventionell tillväxt är svårt att föreställa sig - både för makthavarna och för folk i allmänhet.
Så här står vi alltså. Vi vet att vi inte kan fortsätta som förut men vi har ingen aning om vart vi ska...
"Kulturens roll för en hållbar utveckling" Stina Oscarsson:
"Hösten 2012 var många medborgare i Sverige, med näringsministern i spetsen, upprörda över att Tillväxtverket spenderat miljontals skattekronor på lyxmiddagar, spa-vistelser, vinprovning med mera. Och visst, det var uppenbart att här hade ett förtroende missbrukats. Och självklart är det inte acceptabelt. Men jag var ändå mest förvånad över förvåningen.
Tillväxtverket är ju en myndighet för att främja vår ekonomiska tillväxt. Och hela idén med den ekonomiska tillväxten bygger ju på samma logik: att genom en ständigt ökande konsumtion få hjulen att snurra allt snabbare. Och detta måste ske utan tanke på konsekvenserna. För tillväxten har inte, och kan inte ha, någon annan moral än sin egen. Det vill säga: allt som ökar är bra, och ju mer det ökar desto bättre.
Och ändå förvånas vi när människor inom en viss organisation börjar praktisera det beteende vi anser vara helt acceptabelt för Sverige som land, och som vi förespråkar i ett globalt perspektiv. För på det nationella planet är det helt ok och till och med önskvärt att vi förbrukar långt mer än våra tillgångar. Och att vi lever på resurser lånade (eller snarare stulna) från den fattiga delen av världen och från kommande generationer.
Och jag hade önskat att vi istället för att bara som vanligt låtit en GD avgå, hade lyft blicken lite högre. Och inte bara fortsatt som förr och betraktat oss själva som fria från skuld."
Kommentarer onödiga.
"Vi låter det ske framför våra egna ögon" Pär Holmgren:
"Samhället måste bli bättre på att se helheten och lyfta blicken. Vi kan inte bara titta på de problem vi ser här och nu, när de väl dyker upp. Vi behöver även bli bättre på att undvika framtida problem. Den typ av utmaningar som mänskligheten står inför under detta århundrade har mänskligheten aldrig tidigare stått inför. Det är därför inte alls konstigt att vi har svårt att ta tag i utmaningarna - och att ta dem på tillräckligt stort allvar. Men - trots vår oerfarenhet måste vi hantera frågorna. Det går inte att förhandla med "Moder Jord" och naturlagarna. Vi människor måste inse att vi behöver anpassa oss efter förutsättningarna och de, trrots allt, begränsade resurser som finns på planeten."
Ja, verkligen. Vi måste göra något. Nyss!
"Bygg nätverk och odla förnöjsamhet." Ylva Lundin:
"En av de viktigaste resurserna i omställningen av samhället är människorna. Människor som inte alls ser sin kompetens i diskussioner om Peak Oil och klimatförändringar har sin ingång i att de kan sylta, leda samtal eller bygga odlingsbäddar. De flesta grundläggande behov invånarna har kan lösas lokalt om vi hjälps åt. Via nätverket upptäcker vi nya resurser som vi inte visste fanns"
Ylvas kapitel är det sista och kanske det mest hoppingivande. Bra att de la det sist. För nu sitter jag här med en känsla av att:
NU JÄVLAR GÖR VI NÅGOT ÅT DET HÄR!!!!!